Jagfårliksomingenordning

Efter fikan idag som drog ut ganska länge skyndade jag mig hem, fick i mig lite mat och sen åkte jag och pappa och Bi in till Grand för att se Svinalängorna.

Den baseras på boken med samma namn och är regisserad av Pernilla August.


Fy fan vad tung den var. Men å så bra så bra.


Den har några scener som är så tunga så att man gråter och när eftertexten börjar rulla sitter man kvar i stolen och måste lugna ner sig för man är tom och ganska ledsen också men fan jag älskar när man blir påverkad av film. Den är sjukt välspelad också. Jag vill att filmer inte bara ska vara roligt, ibland måste de ge något också och gå lite djupare och visa saker som man kanske inte riktigt vill veta om. Att alla inte har det bra. Att allt i livet inte är så jävla lätt som det framställs i alla solskenshistorier från Hollywood. Jag tycker om när det är på riktigt. Om man blir berörd. Det var det. Se den. Hejdå.