Stan är full av tanter och tragik
Jag var så trött att jag ramlade i trappen till tunnelbanan och nästan började gråta bara av trötthet på vägen hem. (Upptäckt: Jag är extremt känslig för lite sömn). Men jag kom hem, hittade lite mat och mådde bra för jag var hemma äntligen. Ni vet vi var 14 tjejer i två rum en vecka, det är klart att det blir lite dramatik och så som tär.
Nu ska jag samla energi i sällskap av teven och mina lantchips. Så sjukt gott. Vi hörs när jag är lite mer stabil igen. Puss.
Nu ska jag samla energi i sällskap av teven och mina lantchips. Så sjukt gott. Vi hörs när jag är lite mer stabil igen. Puss.
Kommentarer
Trackback