Jagfårliksomingenordning

Vi kom så långt fram i kön att jag inte riktigt trodde att vi hade kommit rätt först. Å vad fint sa Håkan. Tack för att ni kom. Igen och igen. Och han var så fin, som alltid. Och jag gav honom en lapp där det stod lite av det jag ville säga för när jag väl stod där fick jag ju inte fram något vettigt. Och han sa vi ses väl i vår och jag sa jadå, det är redan bokat. Och sen fick jag min bild med honom och min kram och sen stod vi där i NK:s entré och darrade och skrek lite. Jag är så lycklig.