startar något nytt.

http://hallandan.devote.se vi ses där. puss.

ofattbart.




Den 6 april 2012 lämnar jag Europa för första gången i mitt liv och åker till New York i åtta dagar. Fattar inte att det är bokat.

lilla jimmie.

det här är jimmie åkesson. han är partiledare för Sverigedemokraterna. när han uttrycker sig milt låter det lite såhär:
"Kristendomen är en omistlig del av vårt arv och vårt sätt att leva - och det menar jag bestämt gäller även för oss som inte är religiöst troende i egentlig mening. Det är kristendomen och dess värderingar som utgör grunden på vilken vårt samhäller vilar, trots att det tycks vara svårt för många att acceptera." - Angående att en imam och en rabbin idag var inbjudna till att delta i riksmötets öppnande i Storkyrkan.
Citatet fortsätter:
"Därför gör det mig illa berörd att man idag valt att återigen politisera gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande genom att upplåta delar av gudstjänsten åt att låta en imam och en rabbin predika inför församlingen. Jag är av den uppfattningen att interreligiös dialog kan vara av godo, så även dialog emellan andra grupper med skilda uppfattningar, men jag tycker inte att gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande är ett lämpligt tillfälle för dylikt."

Och fortsätter:
"Jag kan inte tolka tilltaget som något annat än att man känner ett behov av att ta vara på varje tillfälle för att manisfestera den mångkulturalistiska samhällsordning som sjuk av riksdagens åtta partier så okritiskt hyllar. Jag representerar det åttonde, vi som kritiserar denna ideologi. För mig är mångkulturalism en ideologi som splittrar samhället, en politik som kostat vårt land oerhört mycket, både ekonomiskt och socialt."

Såhär upprörd blir han alltså över att andra religioner än kristendom tillåts ta plats vid riksmötets öppnande. Läs hela artikeln här och förundras över hans oerhörda dumhet och trångsynthet. Han är tyvärr en man med förmåga att övertyga de som inte är pålästa. Han kan lura i folk vad som helst med sina tomma siffror och fakta om hur invandrare förstör vårt land. Jag uppmanar er alla att sprida hur enkelt man kan slå sönder hans och SD:s argument och ta kampen mot rasism.
Kära Jimmie, hoppas du någon gång i livet når någon slags insikt om att alla människor faktiskt är lika mycket värda. Och hoppas även att du och ditt parti tappar allt stöd nästa val då jag får rösta. Så länge håller jag tummarna för att Dansk Folkeparti går bakåt i Danmark idag. Hejdå.

Happy Sally.

Jag brukar alltid ha svårt för favoriträtter/filmer/böcker/osv. Men jag har en favoritbok nu i alla fall. "Happy Sally" av Sara Stridberg är utan tvekan den bästa bok jag läst i mitt liv. Vill inte säga mer, jag kommer bara förstöra. LÄS DEN.

från början till slut.

ett någonting, kanske en kärlekshistoria:

"När vet man att det är slut?"
"Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig."
 
i somras åkte jag på läger. två dagar efter skolan var slut träffade jag ett knippe helt okända människor på kajen och tog en båt ut i skärgården för två veckor. förväntansfullnervösexalteradoroligglad.

två veckor senare var jag lycklig och kär och helt jävla hög på livet och på kärleken och på filosofin och på läger-andan och på skärgården och på iskallt östersjövatten och på hängmattshångel och dela på hörlurarna med kent i och allt annat fintfintfint som hade varit de där två veckorna. åkte hem ledsen i hjärtat över att allt var över och över att jag inte visste när (om) jag skulle få träffa honom igen. men samtidigt, så otroligt lycklig, för jag hade blivit kär (för första gången, ja) och det var precis det jag hade hoppats på litegrann (mycket). fortfarande så himla pirrigt alltihopa. när vi kom hem hängde vi så fort vi fick chansen och när vi inte hängde så var det smsfingrar och varma telefonöron halva nätterna för jag saknade honom och han saknade mig med. jag åkte över halva sverige kändes det som, och hela tiden det där eggande gnaget av att inte veta när vi skulle ses igen för jag och mina upplanerade somrar liksom. men sedan, helt från ingenstans egentligen, blev det så att han kom till mitt landställe i tre dagar. och när han åkte var jag hans flickvän och han var min (känns så konstigt) pojkvän. vi brydde oss inte riktigt om att släppa varandras händer när min familj var i närheten och hade det så himla bra. allt var fortfarande så himla bra, jag var fascinerad över hur mycket han tänkte på olika saker, över att han hade så starka åsikter om allt, över att han vågade vara så nördig. fascination, ja, det var det det var. eller kanske bara förblindad av kärlek, som man säger.

efter de där fina dagar på mitt landställe följde nästan en hel månad av rivande slitande tärande saknad. ännu mer smsfingrar och telefonvarma öron på nätterna och sida upp och sida ner i dagboken. jag var liksom ur balans hela tiden, som om jag hade sovit eller ätit för lite, allt var irriterande och jag kunde inte fokusera på någonting för jag var så beroende av att vara kär, jag var så beroende av HONOM. vi sa hela tiden under den där månaden att den åttonde augusti skulle bli sommarens bästa dag, utan tvekan, för då skulle jag komma hem och vi skulle få ses igen, hela tiden malde det i mitt huvud. åttondeaugustiåttondeaugustiåttondeaugusti.

jag vet inte, det kanske var där och då, i våra enorma förhoppningar som allt började falla ihop och dö. vi kanske ville lite för mycket, vi kanske var lite för lyckliga. (ja, jag tror att man kan vara för lycklig och det är inte hälsosamt för det blir så fruktansvärt jobbigt efteråt). jag hade tänkt egentligen hela tiden sedan vi träffades där i juni att "det här är för bra för att vara sant, sådant här händer inte mig, jag är inte värd det". men sköt undan tankarna hela tiden och bestämde att nä, nu är det min tur att få vara LYCKLIG. längre än ett litet tag kanske till och med. fast hela tiden var jag så fruktansvärt rädd för att det skulle ta slut. för jag visste ju ATT det skulle ta slut, bara inte när. kanske om ett år, tänkte jag, kanske om en månad bara. och fick panik varje gång jag tänkte så.

de sista dagarna innan vi skulle ses igen spenderade jag med mitt lag, där jag även har mina bästa vänner. och märkte hur bra jag mådde där och då, utan att han var i närheten. saknaden lade sig lite och den åttonde augusti tedde sig helt plötsligt inte lika magisk. intalade mig att det bara var för att det var så lite kvar nu.

den åttonde augusti kom. han på sin cykel hem till mig och vi stod ganska länge och andades in varandra. det var fint att ses igen, det var det. men inte mera. det var inte himmelskt, det var inte magiskt. vi hade inte så mycket att säga varandra konstigt nog, en hel månad isär och så kommer tystnaden krypande gång på gång på gång. jag tryckte bestämt undan alla tvivel och stoppade dem långt in under madrassen där de inte hördes, i alla fall inte så mycket. men de hoppade tillbaka på mig.

de kommande veckorna åkte jag upp och ner som i en hiss och mina känslor föll och flög och förändrades från dag till dag. men till slut gick det inte mera. jag kunde inte se de bra sidorna hos honom längre, kunde bara fokusera på det där som jag bortsåg från i början, det där som jag trodde kanske skulle förändras med tiden. hans kompromisslöshet, hans konstiga förhållande till sin familj, hans ovilja att ändra sina åsikter och ta in argument. till slut var det bara de sakerna jag såg när jag tänkte på honom. jag kände ingenting längre. och då visste jag att det var över. så snabbt gick det att förlora det som jag faktiskt trodde skulle hålla. så snabbt att komma ner på jorden igen och inse att lyckan inte är till för mig, inte ännu på ett tag.

dagboksutdrag.

14/8-11
"(Men återigen man får aldrig hoppas för mycket hoppas man för mycket sköljer besvikelsen alltid över en till slut.)"
16/8-11
"Kan bara tänka så långt som 'oj jag har två lager nagellack på ena handen och bara ett på den andra' och 'helvetes muskelknut i nacken IGEN' och 'jag vill bara SOVA'
Kanske är inte skolan bästa sättet att få det, men jag behöver i alla fall STRUKTUR av något slag för när jag blir den som enväldigt bestämmer över min tid blir det tydligen bara KAOS."
Jag börjar mer och mer tro på den där teorin om biologiskt inbyggd förvirring hos femtonåringar för DET FINNS INGEN ANNAN FÖRKLARING."
18/8-11
"(Känner sommarlovets sista suckar rinna genom mina fingrar)
I köket hemma hos Didd och Frida och Nora är också där och vi sitter på de där köksstolarna i sju timmar i sträck genom natten tio-elva-tolv-ett-två-tre-fyra-fem nästan och pratar om ingenting eller allt, äter kanelbullar, mikrade klockan fyra på morgonen och vi borde gå och lägga oss egentligen fast VARFÖR DÅ det är för i helvete fortfarande sommarlov och jag älskar de där tre så himla mycket och åh vad fint att ha sådana vänner."
18/8-11
"Rusar till Rålis och ser 40 minuter av Black Swan på utomhusbion."

mamma.





mest för att jag själv inte har lika mycket att säga.




hela idén med det här inlägget är att tipsa om någon som verkligen kan skriva och sätta ord på allt som behöver sättas ord på. jag är oerhört imponerad av henne och hur hon utan att flumma iväg förklarar precis hur diffust och konstigt allt känns. jag har precis hittat hennes plats i cyberspace och ser så himla mycket fram emot att följa henne och läsa mer av hennes mitt-i-prick-texter. Här hittar ni henne: http://ohhboy.blogg.se/. Det är stunder som jag hittar sådant här som jag älskar internet av hela mitt hjärta. Ah, en blogg som faktiskt berör och rör om och förklarar och en blogg att försvinna i. Läsläsläsläs.

(bilderna är såklart från ohhboy också, himla duktig på att fotografera med)

När jag ändå håller på och tipsar och så kan jag tillägga att Bon Ivers ganska nya skiva passar perfekt till läsningen. Nu ska jag drunkna vidare i de där sjuhelvetes bra texterna. Vi hörs.

utan måsten.






Här är lite grann vad jag har haft för mig den senaste tiden. Läst ut "Just Kids" av Patti Smith, ätit mycket jordgubbar, hängt nere på klipporna om kvällorna och om dagarna, haft Joel på besök. (Borde kanske presentera honom för er. Bloggen - Joel. Han kommer nog hänga här en del från och med nu.)

Har även hunnit med att tänka lite för mycket, haft Maja här på besök, stått längst fram på Håkan-konsert, ätit mycket god sommarmat, lekt med mina kusiner, gett upp det där med att hålla uppe konditionen och sovit ungefär elva timmar om dygnet. Så skönt. Idag regnar det och jag sitter inomhus och skriver i min dagbok, funderar på vilken film jag ska se, läser tusen bloggar och lyssnar på Emil Jensen Åh allt går alldeles för fort och imorgon lämnar jag Steninge för att åka ner till Skåne och träffa avlägsen släkt och på söndag kväll tar jag ett långsamt tåg hem till Stockholm. Därifrån drar jag vidare. Ut i skärgården på obestämd tid med segelbåten och pappa. Jag vet inte när vi hörs igen, hoppas det är OK. Puss!

och jag kommer inte ihåg hur allt kändes innan.

han håller i min hand hårt, hårt och kysser mig lagom ofta. förstår inte hur det här händer mig.

Frida.

Idag fyller hon 15 år.
Frida är den mest fantastiska människan jag känner. Hon har de finaste fräknarna, är så sjukt jävla vacker, bränner sig jättelätt i solen, är enormt klok i alla avseenden, klär sig som en sextiotalsikon och skrattar alldeles flippat och härligt.
Hon är den som jag saknar hela tiden utom när hon är här. Hon är den som förstår allt som är värt att förstå i världen. Och hon är min bästa vän. Grattis på födelsedagen.

sommar i steninge.

Jag var i Steninge i fem dagar som kändes som veckor. Det var dagar fyllda av sol och sol sol, middag på klipporna, EM-kval och tippning med halva släkten, en massa god mat, fina filmer, 31 grader i skuggan, två nya klänningar från min fina mormor, en massa fniss med mina gosiga kusiner, band-bildande, varma solklippor, fina samtal med Frida, titta på sport med min halvfebriga morfar, fotbollssnack med knäppa morbror, ganska mycket fotande, bikinilinjer och så himla mycket skratt. Så jäkla fina dagar och så jäkla fina människor.

Steninge.

Jag insåg inte hur mycket jag hade saknat den här platsen förrän jag kom hit och gick på de där stenarna som mina fötter känner så väl, såg på hålen i nätet på fotbollsmålen, sprang fram och tillbaka till båthamnen, smakade på det salta havet, fick tång mellan tårna, blundade och lyssnade och luktade på luftens speciella doft, grillade på gräsmattan, läste ut en bok på klipporna vid havet, sov för länge, dåsade i hammocken och mådde så bra som jag nog inte gjort på länge. Jag älskar det här stället.

födelsedagsmiddag.

Igår var det alltså min födelsedag. På kvällen samlade jag stora delar av min knäppa familj och så Frida på en italiensk restaurang på Söder.

Hej.

Bästa storasystern var där såklart.


Och jag var ganska glad för det vankades presenter!

Öppna... Ni får se mer av alla presenter en annan gång!

Fridis.

De icke minderåriga drack champagne och allt.

Och Bi hade knyckt syréner någonstans ifrån.

Och så var min ascoola farmor där!

<3

Och Anna-Lena!


Så blev det dags för mat! (Det var förrätt också, men det hann jag inte fota.) Jag åt i alla fall någon pasta med kyckling. Gott.



Jag och pappa <3



Calle.

Och så fina mamma såklart.

<3

Hihi, Anna-Lenas finger.

Det blev efterrättsdags! Jag fick tomtebloss.

Och åt upp min chokladtårtsbit på två sekunder ungefär.

<3


Bi var där också, såklart.

Och pappa.

Sedan tog födelsedagen slut helt plötsligt. (Alla bilder är tagna med mitt nya objektiv; 50 mm med 1.8 bländare. Så jäkla bra.)

Imorgon åker jag söderut till landstället utanför Halmstad, vi får se om vi hörs därifrån! Puss och kram.


Maskroshav

(Canon EOS 20D, 18-55, 3.5)

RÖR ALDRIG DÖRRAR SOM STÄNGS







Min storasyster hade dansföreställning igår. Det var så jäkla bra och hon är så fantastiskt duktig. Puss Lovi.


KAFKA PÅ STRANDEN


För några dagar sedan läste jag ut Kafka på stranden av Haruki Murakami. Det var den fjärde boken i rad jag läste av honom och allt han skriver är så fantastiskt vackert. Kafka på stranden är en historia om: att rymma hemifrån, prata med katter, makrillar som regnar från himlen, liv som ändras, surrealistiska spöken, kärlek, mord, en gammal man som pratar om sig själv i tredje person, skogens lugn, försvunna soldater och en massa fina konstiga karaktärer som man spenderar 500 sidor på att försöka förstå sig på. Det fina med hans böcker är att man aldrig vet vart handlingen ska ta vägen och man förstår aldrig riktigt fullt ut. Karaktärerna gömmer alltid något djupt inom sig och i vissa fall får man aldrig veta vad. Nåväl. Det finaste ur boken:

"Du, Oshima" säger jag. "Har du varit kär?"
Han ser förvånat på mig. "Vad tror du om mig? Jag är varken sjöstjärna eller ett sanshoträd. Jag är en människa av kött och blod. Det är väl självklart att jag har varit förälskad."
"Jag menade inte så" säger jag och rodnar.
"Det fattar väl jag med" säger han och ler vänligt.
_____

"Farväl, Kafka Tamura säger fröken Saeki. "Gå tillbaka dit där du hör hemma och lev."
"Fröken Saeki?" frågar jag.
"Ja?"
"Jag vet inte vad det innebär att leva."

Ni bara måste läsa den här boken. För den är så vacker så man inte vet vart man ska ta vägen.


dom har gått för att leva sina liv och gud vet att jag måste leva mitt.









Efter att ha upplevt den värsta tågresan i mitt liv, illamående och sittandes på golvet mellan vagnarna är jag idag hemma för återhämtning. Jag går på en strikt rostat bröd utan smör-diet för att se till att magen håller sig i schack, läser de sista sidorna i Kafka på stranden på balkongen. Dör av Way out west live-inspelningen som går på så hög volym att hela jag darrar både inuti och utanpå. Och så tycker jag lite synd om mig själv för att det är himla fint väder ute. Tar bilder på mig själv i brist på annat att göra och längtar efter Frida. Ser ut över Ulvsundasjön och tänker att nu är det sommar ändå. Hejdå.


Världens finaste 30-åring


Min stora storasyster har fyllt 30. Hon är den klokaste, knäppaste, finaste, mest ungdomliga och bästa förebilden. Jonna vet alltid vad man ska ta sig till. Hon har alltid någon klok synpunkt och vet precis vad som är bäst. Hon har alltid fina kläder och finaste runda ögonen. Hon har funnits i mitt liv sedan jag var ett år. Det är precis femton år mellan oss. När jag var liten hämtade hon mig på dagis och jag tror inte att jag fattade då hur fint det var att min sjuttonåriga storasyster som jag egentligen inte är släkt med var så närvarande. Vi har badat i Nordsjön i april, varit i Åre, fikat otaliga timmar, seglat, legat på klipporna på Muskö och läst dåliga tidningar, pratat om allt i hela världen och haft så himla många fina stunder. Utan Jonna hade jag varit ganska vilsen. Jag älskar dig så fantastiskt mycket. Bästabästa storasystern.  

SANTA SUSANA - BARCELONA

Jag var på träningsläger över påsk. Jag tänkte att vi skulle ta oss en titt.

Vi flög på onsdagen.






Vi hängde vid poolen om kvällarna med min iPod-högtalare som fint sällskap.






Och mellan träningspassen jobbade vi på solbrännan och var seduktiva.




DIDD DET HÄR ÄR DIN NYA PROFILBILD.


Varje måltid var buffé. Man åt tills man inte kunde stå nästan. Fantastiskt för en matälskare som jag.


Leo tyckte också om maten.


Hanna var SÖT


Till efterrätt serverades vattenmelon. Och världens godaste citronsorbet och massa annat.


Nora!




En kväll var vi nere på stranden. Värme i luften och fin musik ur högtalarna.




(det här kan också vara din profilbild)


Mathilda!


Spansk pojke.




Leo och Isa, snygga som alltid.




En dag åkte vi in till Barcelona. Värmde upp med Crystal Castles-poser och mänskliga bokstäver på tågperrongen.

På La Rambla var det tjockt med folk och soligt och varmt och grönt.


Vi gick till saluhallen.


Köpte torkad frukt av den här killen.


Tittade på fisk och skaldjur i långa rader.




Köpte pizza med fantastiskt mycket ost. Så. Gott.


Sedan köpte vi med oss frukt och satte oss på en gräsplätt mitt i staden.






Fanta lemon <3. Turen gick vidare mot vattnet.


Hamnen med tusen båtar och turkost vatten.


Vi träffade på ett fantastiskt trevligt gatuband.


Nästa stopp var stranden.


GRYMMA SURFARE


Pressapressa.


Efter en snirklig busstur var vi framme vid Camp Nou.


Ganska mäktigt.


Tittade lite på världens bästa och sådär. Barcelona vann med 2-0!

Det var den resan ungefär. Åh. Vill tillbaka nu.




Tidigare inlägg
RSS 2.0