Jagfårliksomingenordning

Igår var det alltså min födelsedag. På kvällen samlade jag stora delar av min knäppa familj och så Frida på en italiensk restaurang på Söder.

Hej.

Bästa storasystern var där såklart.


Och jag var ganska glad för det vankades presenter!

Öppna... Ni får se mer av alla presenter en annan gång!

Fridis.

De icke minderåriga drack champagne och allt.

Och Bi hade knyckt syréner någonstans ifrån.

Och så var min ascoola farmor där!

<3

Och Anna-Lena!


Så blev det dags för mat! (Det var förrätt också, men det hann jag inte fota.) Jag åt i alla fall någon pasta med kyckling. Gott.



Jag och pappa <3



Calle.

Och så fina mamma såklart.

<3

Hihi, Anna-Lenas finger.

Det blev efterrättsdags! Jag fick tomtebloss.

Och åt upp min chokladtårtsbit på två sekunder ungefär.

<3


Bi var där också, såklart.

Och pappa.

Sedan tog födelsedagen slut helt plötsligt. (Alla bilder är tagna med mitt nya objektiv; 50 mm med 1.8 bländare. Så jäkla bra.)

Imorgon åker jag söderut till landstället utanför Halmstad, vi får se om vi hörs därifrån! Puss och kram.

Nu ska jag åka iväg på studentmottagning någonstans i Nacka. Det lär bli fantastiskt i solen. Nu när benen har blivit lite granna bruna i alla fall ville jag ha den här klänningen utan strumpbyxor för första gången. Den är från Monki. Skorna fick jag i födelsedagspresent igår, ska försöka fixa till en närmare titt på dem om ett tag! (Det känns som vanligt inte ett dugg annorlunda att vara ett år äldre.)

Idag fyller jag år.

Igår var vi och firade Jasmine. Vi åt en hel massa tårta, dansade, pratade om pojkar, vinglade i klackar på en badplats och blev blöta i regnet. (Grattis till dig finis två veckor sent)

(weheartit)



Om två dagar fyller jag år. Jag önskar mig:

En blixt till kameran.
Ett bättre 18-55 objektiv.
Ett 50 mm objektiv.
Ett presentkort på American Apparel.
En cykel. Helst en gammal ful med tre växlar i någon konstig färg som kostade 400 på blocket.
Ett capo så att jag kan behålla ett MVG i musik till hösten.
En fin bikini, med hög midja så att man tror att jag egentligen hör hemma på 50-talet eller nåt.
Träklackar.
Något fint från Monki eller Weekday, ett trevligt sommarlinne till exempel.
Skivan Helplessness blues med Fleet Foxes.
Världens finaste kjol som finns på American Apparel.
Och så Photoshop.

Mer ett dansgolv än en konsert. Mitt halsband gick sönder och solglasögonen krossades, men det spelade ingen roll alls för jag tappade bort alla som jag kände och dansadedansade i 60 totalt fria lyckliga galna minuter.

Unkna lukten av två som låtsas
Det är okej att vara själv

(weheartit)

Min storasyster hade dansföreställning igår. Det var så jäkla bra och hon är så fantastiskt duktig. Puss Lovi.

För några dagar sedan läste jag ut Kafka på stranden av Haruki Murakami. Det var den fjärde boken i rad jag läste av honom och allt han skriver är så fantastiskt vackert. Kafka på stranden är en historia om: att rymma hemifrån, prata med katter, makrillar som regnar från himlen, liv som ändras, surrealistiska spöken, kärlek, mord, en gammal man som pratar om sig själv i tredje person, skogens lugn, försvunna soldater och en massa fina konstiga karaktärer som man spenderar 500 sidor på att försöka förstå sig på. Det fina med hans böcker är att man aldrig vet vart handlingen ska ta vägen och man förstår aldrig riktigt fullt ut. Karaktärerna gömmer alltid något djupt inom sig och i vissa fall får man aldrig veta vad. Nåväl. Det finaste ur boken:

"Du, Oshima" säger jag. "Har du varit kär?"
Han ser förvånat på mig. "Vad tror du om mig? Jag är varken sjöstjärna eller ett sanshoträd. Jag är en människa av kött och blod. Det är väl självklart att jag har varit förälskad."
"Jag menade inte så" säger jag och rodnar.
"Det fattar väl jag med" säger han och ler vänligt.
_____

"Farväl, Kafka Tamura säger fröken Saeki. "Gå tillbaka dit där du hör hemma och lev."
"Fröken Saeki?" frågar jag.
"Ja?"
"Jag vet inte vad det innebär att leva."

Ni bara måste läsa den här boken. För den är så vacker så man inte vet vart man ska ta vägen.

Mera bandsläpp! Movits kommer! Tjoho!

Efter att ha upplevt den värsta tågresan i mitt liv, illamående och sittandes på golvet mellan vagnarna är jag idag hemma för återhämtning. Jag går på en strikt rostat bröd utan smör-diet för att se till att magen håller sig i schack, läser de sista sidorna i Kafka på stranden på balkongen. Dör av Way out west live-inspelningen som går på så hög volym att hela jag darrar både inuti och utanpå. Och så tycker jag lite synd om mig själv för att det är himla fint väder ute. Tar bilder på mig själv i brist på annat att göra och längtar efter Frida. Ser ut över Ulvsundasjön och tänker att nu är det sommar ändå. Hejdå.