First class riot
(Ja, jag drogar Tough Alliance just nu såååå bra)
Jag hatar att så fort jag blir det minsta upprörd börjar jag gråta. Det spelar ingen roll vad det handlar om, bara något händer som gör mig litelite arg eller lite irriterad eller lite ledsen kommer tårarna. Och de är så onödiga. För jag vet ju själv, så fort de kommer, att det inte är något att gråta för egentligen. Så jag vet inte varför jag gör det. Det kommer och det finns ingenting i världen jag kan göra åt det. Så fort det rinner tårar rinner också chansen att bli tagen på allvar iväg, och chansen att få det man vill säga sagt. Man blir gullig. Jag hatar att vara gullig. Att bli kallad gullig. Jag vill ju få saker ur mig. Säga saker som tas på allvar och inte bara spolas bort. Av en bristande röst och rödgråtna ögon. Jag vill vara stark och kunna stå upp och säga det jag vill utan tårar. Inga alls.
