Vi ska spela svåra och aldrig längta hem
Igår var jag och Frida på Södra teatern för att se på Emil Jensens turnépremiär.
Han var helt fantastisk. HELT FANTASTISK. Blandningen av komik, lyrik och musik var så fin och bra att man bara satt där i stolen och rös hela tiden. Han sa liksom nästan alla fel med samhället fast utan att verka så där pretentiös och jobbig, och sa det på ett sätt som fick en att skratta men ändå tänka efter. Hans texter är genialiska och herregud jag älskar hans skorrade skånska som liksom darrar lite grann. Efteråt fick jag autograf och kram och kände mig lite mer påverkad av honom än jag borde vara, om man betänker att jag bara hade hört ett fåtal låtar av honom innan. Nu är jag frälst.
Kommentarer
Trackback
